Vem är det där arga monstret?

20Feb11

För det mesta känner jag mig som en riktigt bra mamma. Det har gått så lätt med Knasluvan och vi har haft det så harmoniskt och bra tillsammans. Jag har känt mig som en mästare på distraktion och vi har hittat kompromisser och klarat oss från konflikter för det mesta.

Men på sista tiden har tålamodet trytit gång på gång. Är det jag eller Knasluvan? Svårt att säga, lite av båda skulle jag gissa. Knasluvan har i alla fall ingen som helst lust att samarbeta. Det gäller framförallt klädpåtagning och mat. Och tandborstning i bland. Det är inte det att han inte vill klä på sig, det är bara så mycket roligare att springa och gömma sig och sen slingra sig som en liten mask när jag väl fångar honom. Och jag försöker vara tålmodig och resonera eller vädja och räknar till tio för att inte explodera, men så rätt var det är så hör jag någon skrika NU FÅR DU SLUUUUUTAAA!!! för full volym och så är det jag! Och Knasluvan blir tyst och stilla i en halv sekund av chocken och jag känner mig helt rutten. Och sen slingrar han sig vidare.

Andra alternativet är hoten. Jag bestämmer mig hela tiden för att jag måste låta bli, men rätt som det är så kommer det ett  – Jaha, men då går jag själv nu då, så får du stanna här ensam! eller Nähä, men då blir det inget kalas idag då!!

Jag märket att det mest provocerade är när vi faktiskt skall göra något roligt. Men hallåååå – vi skall ju göra något kul – som du gillar!! Hjälp till då!

2 år och 8 månader. Skulle man kunna misstänka att det är det här som är trots? 40 år och 5 månader. Vad har man för ursäkt då?

Finns det några andra arga monster där ute tro?



9 Responses to “Vem är det där arga monstret?”

  1. Glgossen har ju alltid haft en tendens att vägra saker och det har funnits med lirkande och bestämmmande och förhandlande länge.
    Sedan Pippilotta kom har jag också råkat kasta ur mig saker som ”näha då åker Pippilotta och jag själva” osv som jag inte kan påminna mig från ”innan”.
    Det händer också (förvånandsvärt ofta) att när våra energier är för olika så ROPAR jag TILl surt.. ”JAAAAAAAAA MEN JAG ÄR JU PÅ VÄÄÄÄÄÄÄÄG” eller nåt annat…
    Kan som sagt inte påminna mig att detta fanns innan Pippilotta och ser att mitt monster beteende bara kommer fram när det är stressigt, eller båda gnäller eller nån annan situation där det finns flera ”styrande” faktorer – tid, dåligt humör, flera missnöjda barn osv.
    Jag HATAR också de där hoten (ovärdigt! och dålig uppfostran har jag alltid tyckt) och jag blir alltid arg på mig själv när jag ryter till…

    Vet inte vart jag vill komma med detta annat än att konfirmera – jag skriker också till och hotar med sura tomma hot…(har ingen lösning…)

  2. 3 tudorienne

    Ja nåt sånt har jag aldrig hört talas om förut, det är nog bara du. (ironi)

  3. 5 Sockerärtans mamma

    Huha, ja, igenkänning, skönt att höra att det finns fler. Jag slog i botten när vi skulle iväg sista arbetsdagen innan julledigheten då hotet blev att tomten inte skulle komma om hon inte skärpte sig. Funkade väldigt bra ur min synvinkel….

  4. 7 Helena

    Bäst är det när man vrålar ”Men sov nu då!” Då känner man sig liksom helnöjd som morsa…

    Hälsningar,
    ännu ett monster


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: